Symtom

Hur bröt det ut?

2016-02-16 15:11 #0 av: Lia

Hur gick det till när sjukdomen bröt ut för dig? Eller hände det successivt? Hur länge har du varit sjuk?  

Söker du vänner? Klicka här!

Borderline & Depression & Goth & IBS & Social ångest & Vänskap Gapskrattar

Anmäl
2016-02-16 18:07 #1 av: Lia

I slutet av 2013 började jag få problem med IBS. Det började med diarré minst en gång i veckan utan några andra bekymmer fram tills alla hjärtans dag 2015. Då bröt det ut på riktigt med magsmärtor och allt vad det heter. Jag hade så ont och så mycket gaser och slem att jag tänkte att nu dör jag, och jag var på god väg att ta mig till akuten. Till slut släppte det, och jag har inte haft det så illa igen som jag hade då, och jag hoppas verkligen att jag slipper!

Söker du vänner? Klicka här!

Borderline & Depression & Goth & IBS & Social ångest & Vänskap Gapskrattar

Anmäl
2016-02-17 13:51 #2 av: Snovit79

Mina första bekymmer startade då jag fick barn 1999. Då fick jag magkatarr till att börja med. IBS-bekymren började runt 2006 kanske, då jag inte fick behålla något utan fick springa på toaletten innan tallriken var uppäten. 

Jag kan koppla ihop det med att vara ensamstående. Inte just att vara ensam med honom, utan att det blev krångel runtom honom. Mobbning och skola som vägrade ta tag i det så man skulle agera lärare - sjuksköterska - psykolog osv ensam + försöka ha något jobb själv. 

Hjärta Jasmine, min älskade efterlängtade dotter - den vackraste ängel i himlen. Hjärta

 Sajtvärd på Matbröd 

Anmäl
2016-02-17 20:25 #3 av: Fridaaaa

Jag har haft problem med magen sedan jag var liten men blev värre senaste åren.

 Medarbetare: rexkaniner, Support.
Bloggar: Vardagsblogg Kaninblogg Djurblogg
Kicka gärna in Hjärta

Anmäl
2016-02-19 00:03 #4 av: Grodan

Hade outhärdliga magsmärtor som barn. Vi åkte till akuten många gånger och jag blev klämd på men ingen doktor kunde säga något.

För 15 år sedan började andra besvär och jag gjorde en skopi-resa med massa medicin o skit. Inget svar.

Jag har inte ens fått IBS konstaterat, ett diplom som är inramat o uppsatt på väggen... men där är vi väl alla? Eller så är jag efter. Det har hänt massor i mag- och tarm-världen den senast tiden och jag har slutat att gå till doktorer samtidigt. Jag tror helt enkelt inte på dem. Jag är min egen doktor!

__________________________________________________

Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~  arinella´s råttuppfödning

Anmäl
2016-02-19 01:29 #5 av: Lia

#4 Förut var det svårare att få diagnos, nu är det uteslutningsmetoden som gäller. Men det i ditt fall inte hjälper att få diagnos så kvittar det kanske

Söker du vänner? Klicka här!

Borderline & Depression & Goth & IBS & Social ångest & Vänskap Gapskrattar

Anmäl
2016-02-19 20:12 #6 av: Love Lejonhuvadekaniner

Jag blir 15 år i maj och då har jag haft IBS i 3 år. Har varit på många kontroller och massa saker. Men tills lut sa dem att jag troligt vis lider av något som kallas IBS...

Börja när jag var 12 år hade ofta problem med att jag var lös hade ont som kramper osv. Och varje gång jag skulle gå promenad med vovven sluta det med att jag fick lov att sätta mig i skogen:/

Anmäl
2016-02-19 23:15 #7 av: Grodan

#5 Man lär sig ändå leva med sin mage själv. Ingen läkare har någonsin hjälpt mig med något. I konkurrensen har jag inget värde som människa för dem heller. Jag har bara värde för mig själv o mina närmaste. Därför måste jag själv se till att jag mår bra.

__________________________________________________

Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~  arinella´s råttuppfödning

Anmäl
2016-02-23 09:52 #8 av: Hera

Tror jag alltid har haft det. Kan inte minnas att det plötsligt dök upp. Har alltid fått ha koll på var toaletten finns. Och alltid fått höra hur jobbigt det är att resa med mig ;)

Anmäl
2016-02-23 12:45 #9 av: [Túrwen]

Jag var liten, hade knappt lärt mig och prata och hade ständigt förstoppad mage och oerhörda smärtor. Läkarna rekommenderade mina föräldrar att mata mig med messmör och katrinplommon vilket hjälpte åtminstone då... Hade läkaren sagt att mina föräldrar skulle ge mig glutenfri kost redan då hade min mage inte varit så förstörd som den är idag. Har när jag blivit äldre som tonåring kört på GI, laktosfri, mjölkfri och soyafri kost men inget av det hjälpte.. 

Anmäl
2016-02-24 12:40 #10 av: farvendal

Jag har alltid haft problem med magen pga laktosintolerans (som jag inte alltid orkar bry mig om..) så jag var liksom van vid att vara gasig då och då.. Men i början av 2014 började jag bli gasig och ibland lös trots att jag inte ätit några laktosprodukter. Sedan en dag när vi var på g upp till våran stuga, så fick jag mitt första riktiga anfall. Det dessutom värsta jag varit med om. Vi hade stannat och ätit pizza under resans gång och när vi åkte där längs motorvägen så slog magknipen till som en blixt från himlen, jag fick EXTREMT ont och blev akut bajsnödig. Det var flera mil till närmaste mack där det fanns toalett. Och jag grät och grät för att det kändes verkligen som att jag skulle skita på mig vilken sekund som helst.

Tillslut kom vi till en mack, som precis skulle stänga men när han som jobbade såg hur förstörd jag var så lät han mig låna toaletten Skrattar

Anmäl
2016-02-25 00:46 #11 av: [Kakan23]

Min IBS kom lite då o då mer som stress mage symtom när jag bodde hemma lös kanske 1 gång då o då.
Men när jag flyttade till min sambo blev allt bara värre o värre under året som gick o jag inbillade mig nä du är frisk dra ner på stress.
Men inget hjälpte mot min lös flyttande bebis mage som det känns som.
O jag trodde allt berodde på fel kost o sådant samt äter inte mellis då jag ej är hungrig på det o äter inte mycket enligt lärare men äter bra.
O frukost kan jag aldrig få i mig ingen hunger.
Sen sa min mentor det beror på godis o sådant sött din mage men visste någonstans i mig att inget av detta spelar in o nu på måndagen fick jag diagnos IBS o lärarna förstår ej innebörden om hur för jävliga rent ut sagt vissa dagar är.
Varje morgon mag kollaps o sen gaser titt som tätt fajn äter medicin som ska lindra men dom tror att det hjälper helt poff men fel jag får lära mig att leva med min IBS.
O vardagen rullar på trots hämska dagar men vissa är lite bättre då magen funkar lite mer ok.
Idag hade jag tex hemsk mellan mage akut toa igen o gasig samt ständig hunger varje dag. Det tär på mig o är ständigt trött än hur god sömn jag fått :/.
Samt nu denna kväll funkar magen med ro o kanske lite gasig men njuter av sådana kvällar.
O hunger tomhet på topp för jämnan typ kanske känner mig mätt en halv timme eller 15-20 min max sen dö hungrig men men

Anmäl
2016-03-03 17:09 #12 av: EmmaMell

Har alltid haft problem med magen, men då endast magknip som jag har haft någon gång ibland. För ca 3 - 4 år sedan började andra problem - jag märkte att hur mycket jag än åt lät magen ändå av hunger, och behövde därför äta enorma frukostar. För ca 2-3 år sedan hände en sak som gjorde mitt liv extremt turbulent och jag mådde otroligt dåligt och detta gick säkert ut över magen och blev "the starting point" till de problem jag har idag. Då gick det istället över från hungerproblem till problem med gaser.

Anmäl
2016-03-04 11:12 #13 av: Sommarek

Jag har haft problem med magen så länge jag kan minnas. I början var det nog vantrivsel på grund av skolan, men det har absolut förvärrats på grund av min ätstörning; ingen bra kombination.

Anmäl
2016-03-14 17:01 #14 av: fiafia89

Mina magproblem när jag var ca 10 år, efter att jag hade fått bakterien  campylobacter från kyckling som inte var tillagad ordentligt (skolmatsalen) 

Efter ett tag  fick jag diagnosen spannmålsallergi och IBS. Jag visste dock inte om att jag hade IBS förens för 2 år sedan då jag fick mina läkarpapper från mamma som hon haft i en pärm hemma.. Hon trodde det var samma sak som spannmålsallergi (ja, jag blev lite sur på mamsen där men men :P) och därför har hon aldrig nämnt IBS för mig.

Jag har inte haft några stora problem med magen sedan tioårsåldern då jag inte ätit spannmål. Men min mage började bete sig knepigt för 2-3 år sedan så man kan väl säga att IBS problemen började då. 

Jag har även blivit äggallergiker på äldre dar och jag fixar heller inte sötningsmedel. Min mage mår bättre på en kost utan/mindre kött. 

Anmäl
2016-03-19 10:04 #15 av: Jaguar_

Well, jag hade aldrig haft besvär innan min bröt ut.

Det var Julaftons kväll och man kände man ätit lite mycket, men det är ju normalt under dessa tider. Jag gick och la mig vid 22 och vaknade 23.30 av en sådan smärta i höger sida. Jag kunde inte röra mig för då gjorde de ont. Jag låg och sipprade luft i mycket små andetag ett tag innan jag av rädsla tog mig upp ur sängen. Jag smet in till mina föräldrar som har rummet bredvid mitt och försökte väcka min mamma. Detta kändes lite underligt för jag hade inte smugit in i mina föräldrars rum sen jag var liten. Tror jag var runt 15 eller 16 när det hände.

Min mamma vaknade och jag satt på kanten av deras vattensäng och berättade problemet. Mamma trodde de skulle gå över och att det bra var magknip, men eftersom jag verkade så rädd så bjöd hon ner mig att sova hos henne. Dock klarade jag inte av det och flög upp efter bara någon minut. Då sa hon att jag skulle ringa till det där sjuknumret. Så jag gick till köket och gjorde detta. De tyckte jag skulle åka till akuten. Så det var bara att break the news för mina föräldrar. Pappa hade numera vaknat och var sur över att han inte fick sova. Mamma började ju jobba tidigare så det blev pappa som fick köra in mig.

Han klagade hela vägen in om att han var tvungen att köra mig medan jag låg jämte och hade ont och andades små tag. Jag kände då att det skulle varit bättre om jag kört själv. När vi väl var inne satt han även där och klagade på hans förstöra nattsömn och vilken tid det tog. När vi väl kom in visste ingen vad det var och jag fick en spruta i skinkan ifa det var sten som var problemet. Sprutan gjorde skitont tyckte jag och jag hade ont långt efteråt. Vi fick åka hem när klockan var närmre 2. Då hade smärtorna avtagit. Pappa klagade på vägen hem men ju närmre hemmet vi kom ju gladare blev han över att få sova.

Jag var dålig i 4 månader efter detta. Problem med förstoppning och kunde inte äta frukost och många maträtter var out of the question. Märkte sedan att jag inte längre tålde vispgrädde. Och pappa sket klart i detta. Varför ska han köpa hem dyrt laktosfritt liksom. Jag tålde som sagt inget i mjölkväg. Efter 3 månader när jag började bli bättre från anfallet så skulle jag iväg med jobbet till Schweitz i jobbutbildning. 2Dagar innan jag skulle flyga ner så lagade pappa mat. Jag åt för det var så gott och jag var ju typ bra. Men sen vid sista tuggan kom jag på något. Frågade vad de använde i såsen och klart var det vispgrädde ej laktosfri. Så därav var jag dålig en xtra månad till. Plus under min vistelse utomlands.

Min farsa har aldrig brytt sig om andra och han började inte köpa laktosfritt förrän han själv fick problem med dessa produkter. Han styr allt där hemma typ. Jag hann att flytta hemifrån vid 22 års ålder innan laktosfritt kom till vårat hem. Då hade jag blivit mycket bättre och vispgrädde är det ända jag blir dålig av och undviker.

Anmäl
2016-03-22 23:52 #16 av: Sweelin

Jag har haft det så länge jag kan minnas. Men sedan kanske 10 års åldern? Då min far gick bort, så kan ha blivit nån stressreaktion där som fick min tarmflora ur balans??? Blev värre med åren och många gånger har man svimmat av smärta. Det var liksom flera gånger i veckan :( Jag uppsökte läkare när jag kanske var 16 och fick diagnosen IBS, men jag "visste" redan att jag hade det pga tydliga symtom som jag hade läst innan. Hjälpte inte med laktosfritt och inom familjen har vi lite oroliga magar.

Men nu så har jag börjat med Pro-IBS och jag är nästan helt botad Förskräckt fantastiskt! Då har jag provat massa olika innan utan resultat.

Anmäl
2016-03-24 19:45 #17 av: Lilamp

Hej! Ny här på IBS sidan!
Mitt började med en bantningskur, Apotekets pulver o bars modifast! Sedan 2008 har jag svår diarré så fort jag äter! Sedan ca 4 år tar jag saroten som är det enda som hjälpt! LCHF kost, inga sädersslag, eller socker o lactos så funkar jag normalt igen!

/lilian

Anmäl
2016-04-17 12:59 #18 av: mjukisida

Hej. Ny här, ibs har varit en del av mitt liv sen jag var 17, alltså i 14 år.
Det började med magkatarr när jag gick i gymnasiet, hade problem med en vän och kände mig utanför och detta var början på ett helvete. Vet inte hur många ggr jag suttit och lidit på bussen med fruktansvärda magsmärtor i 1,5 timme innan jag kunde springa in i skolan och få gå på toa. Dessa jäkla diarréer har jag lidit av sen dess. Flera ggr per vecka oftast. Enda gångerna jag mått ok är när jag varit gravid, ingen hållbar lösning dock, haha.
Har sprungit hos läkare och gjort alla möjliga undersökningar men uteslutningsmetoden sa ibs.
Jag känner mig väldigt begränsad, vill helst inte åka till ställen där jag inte säkert vet att det finns toaletter lättillgängligt och gå på restuarang är inte min grej alls då jag aldrig vet vilken mat som triggar igång magen.
Har en fantastisk make dock som har fått leta upp toaletter åt mig på alla möjliga ställen, när jag får ont i magen så är det toa NU som gäller, magen bryr sig inte om vi är på motorvägen, i mataffären eller på promenad....

Anmäl
2016-05-09 14:46 #19 av: IaMiaMaria

Jag blev jätte dålig då jag var 19, så för 11 år sedan. Jag pluggade basåret och gjorde 20 tentor på ett år, så det var säkert en stressreaktion. Jag hade sådana diarréer upp till 25 gånger om dagen, jag gick ner ca 30 kg i vikt. Det var som att jag hade en lång magsjuka fast jag inte kräktes. Jag utreddes uppifrån och ner, gastroskopi för att utesluta glutenintolerans, prover och koloskopi för att utesluta inflammation men de hittade inget fel. Jag började med att utesluta nästan allt i kosten och åt väldigt ren och skonsam mat och sakta blev min mage bättre. Men den är långt i från bra, men nu är det mer i skov vis. Jag kan inte hitta nåt direkt i kosten som gör den bättre eller sämre, vissa saker går jätte bra att äta ett tag och nästa gång går det inte alla. För mycket kaffe blir jag dålig av.

Äter Loperamid och saroten vilket jag tror hjälper min mage mycket.

Anmäl
2016-06-27 08:31 #20 av: Limika

Mina problem började när jag som 13 åring blev matförgiftad och låg sjuk i flera dagar, om kring 1989... Därefter problem med diarréer och hemska magplågor från ingenstans. Enl tester inte allergisk mot vare sig laktos el gluten. Försökte undvika sånt som jag kunde tro gjorde mig dålig, mjölkprodukter bla . Inte så vanligt med laktosfri produkter då som nu, så lite svårt. Problemen lugnade sig några år men kom tillbaka i nytt kraftigt skov när jag var strax över 20 och fått barn. Har sedan -00 haft skov och besvär i omgångar, hellre ofta än sällan. Provat allt receptfritt men utan större framgång, bortsett från Loperamid och Ipren som gjorde att jag kunde ha en vardag trots diarre och kramper eller rädsla / oro för det. Ni vet paniken när magen plötsligt signalerar att man mpste uppsöka en toalett, men helst för 1 minut sedan !!! Och det när man är långt ifrån en toa och mitt bland en massa främmande människor. Gjort undersökningar och skopi och fortfarande inte allergi enl tester, men läkaren sa att problemen tyder på ibs-d. Hade själv redan räknat ut det. Han skrev ut T. Egazil och mitt liv blev i ett slag förändrat. Egazil och Loperamid finns alltid i min väska, tar även förebyggande inför resor etc. Försöker att vara utan ibland men då kommer kramper och akuta diarre tillbaka. Har även minskat glutenprodukter till ett minimum och även det har gjort underverk. I o med det även kunnat öka andel laktos i kosten, men endast lite. Förstår nu att gluten säkert varit en stor bov i dramat och bidragit till min ibs. Uppfödd på välling som baby, med70talets extrema gluten produkter., därefter 80talets förkärlek på bröd, kakor och pastaprodukter. Min ibs finns där hela tiden, men vid skov blir det ännu sämre såklart. Väldigt trist och jobbigt men man lär sig leva med det...

Anmäl
2016-07-12 08:17 #21 av: MinnaJosefin

Hej!

Har precis hittat till denna sidan och för första gången på 4 år så läser jag om symptom här som stämmer så bra in på mig! Har inte hittat det innan och har många gånger i uppgivenhet funderat över vad som är fel..
Jag har inte diagnostiserad IBS, men misstänker att det är det jag har.. Jag var hos läkare en gång (2013 tror jag det var) pga magkatarr som jag hade ständigt.
Det började med magkatarr lite då och då efter jag fått min son 2011. Sen i samband med separationen från hans pappa 2012 startade magkatarren på allvar. Jag mådde otroligt dåligt psykiskt och jag var bra i magen kanske en vecka i stöten per månad, annars hade jag magkatarr. Klassiska magkatarrs symptom.
2013 började jag få helt andra symptom.
Fruktansvärd knip och smärta i samband när jag behöver sköta magen. Smärta som gör att jag viker mig dubbel och kommer och går tills jag känner att det är dags att springa på toa. När jag skött magen släpper smärtan. Jag får ofta ett illamående med antingen innan och ibland efter jag skött magen. Det lägger sig rätt snabbt. 7/10 av gånger har jag sån smärta i samband med tömning. Ibland känns det inget alls och går bra.
Vissa dagar har jag inga magproblem alls! Magen är lugn och fin och nyss hade jag en period på 2 veckor då jag inte hade några problem, då kunde jag även äta allt utan att reagera. Nu kom det häromdagen igen och magen är uppblåst, körig och känns som om magen är full fast jag inte ätit.. illamående med.
Jag har märkt att lchf kost gör min mage jättebra! Då funkar den hur bra som helst. mjölk är helt uteslutet sen 2011, jag mår fruktansvärt illa och blir körig ca 15 min efter jag druckit det. Laktosfritt funkar inte heller. Konstigt nog reagerar jag aldrig på turkisk yoghurt eller grädde i samband med lchf kost.
Har inga problem nattetid.
Magen blir som värst i samband med stress och oro. Då fungerar den inte alls och kan nästan inte äta alls, då kan jag i princip vara ligga och må pyton..
En del dagar går jag från att vara lös i magen i flera dagar till att helt plötsligt bli hård och som harlortar (ursäkta). I båda fallen får jag Fruktansvärd knip och smärta innan jag behöver gå på toa.
Jag var hos läkaren en gång (detta var när jag bara hade magkatarrsproblem) och han sa bara följande "magkatarr är inte farligt, du kan få omeprazol. Gastroskopi är inte lönt då det kanske inte kommer synas något eller om du har magmunsbråck, och i dom fallen får du också bara omeprazol."
Jag har inte gått till läkaren sen alla tarmproblem startar, jag kände mig så jävla avvisad sist.
Vad tycker ni som har diagnostiserad IBS? Kan ni känna igen er i det jag skrivit? Förstår självklart att alla är olika och att en ordentlig utredning är det som gäller, men just för tillfället hade det varit skönt att få höra och prata med människor med liknande mag besvär. Känns så skönt att ha fått skriva av sig med! :)

Anmäl
2016-07-15 14:19 #22 av: Briannon

Här är ännu en med ibs. Men har lyckats lära mig vad jag ska äta för att magen ska funka skapligt. Har tagit sin tid men var värt besväret.

Har antagligen haft känslig mage sedan barnsben. Får lätt stressmage också om det blir för mycket åt mig.

Är också en sån som är besvärlig att både resa med och umgås med eftersom jag inte äter vad som helst och måste alltid ha koll på vart det finns toalett Gäspar

Att ha ibs är så olika för det den ena med ibs kan äta, kan inte någon annan med ibs äta, så det är väldigt individuellt.

Anmäl
2016-10-29 11:03 #23 av: lowa75

Jag var 24 år då 1999 när jag blev magsjuk vid påsk. Innan dess hade jag inga bekymmer med magen alls men efter maginfektionen förändrades allt. Jag fick problem med ett konstant illamående och tappade i vikt. Gick till läkare flera gånger men blev inte tagen på allvar förrän 2003 då jag fick diagnosen CI (numer IBS) och fick enbart kommentaren, "du får lära dig att leva med det". Fick även göra en allergiutredning och fick reda på att jag bl a inte tålde vete. Laktos upptäckte jag själv att jag inte tålde, något som jag blivit mer och mer känslig för med åren. Mina problem är, vad läkarna tror, att tarmarna inte rör sig som de ska och mina problem sitter främst i tolvfingertarmen eftersom mina mest typiska symptom är illamående och förstoppning. Med foodmap, mindre stress och regelbundenhet när det gäller att äta så har mina bekymmer minskat betydligt.

Anmäl
2016-11-04 00:21 #24 av: amandajklath

Min mage började krångla i samband med att min blindtarm brast då de tog bort den samt 30cm av både tunn- och tjocktarm. Var 16 när det hände och är 23 idag så i ca 7 år har det krånglat med magen.

Gick till läkare i början men de kan inget göra, de har sagt att jag har IBS men inget skrivet på papper.

Anmäl
2016-11-07 20:18 #25 av: rickard.j@email.com

Jag vet inte exakt om det är IBS än men jag börjar misstänka det. Efter en Spanien-resa i juli i år så var jag helt orkeslös och dålig i magen i några veckor. Troligen var det då någon form av maginfektion enligt läkaren. Men efter det så har jag fått tillbaka kraft i kroppen men magen vill inte riktigt återställa sig. Jag har varit hos vårdcentral sen augusti men hon vill inte diagnosticera IBS då det är en diagnos som samlar alla tillstånd man inte vet enligt henne. Jag har känt att min humör blivit sämre på grund av mina problem. Ibland brännande känsla i magen, ofta orolig i magen, ibland helt utan kraft, maten processas inte ordentligt och min avföring har ändrats dramatiskt sen jag var frisk. Jag har ofta varit illamående samt vågar inte dricka kaffe eller någon form av alkohol eftersom jag märkt att magen blir dramatiskt sämre av detta. Jag vet att det är något som är fel men jag har inte fått reda på vad det är. Kan det vara IBS? Jag har förstått att det kan börja efter någon form av infektion och annat. Tacksam för hjälp. Jag har fått Inolaxol av läkare på recept samt ätit Probimage i en månad. Efter cirka två veckor kändes det lite bättre men nu är det lika dåligt som förut. Jag köpte Iberogast som jag tänkte ge mig på att testa nu istället eftersom jag inte får kontakt med läkaren förrän om två veckor, skulle det kunna fungera?

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.