Feldiagnosticerad
Jag har varit feldignosticerad med IBS i 6 år. Jag gjorde koloskopi och gav detaljerad beskrivning av mina symtom och allt som hör till, och fick diagnosen eftersom de inte hittade något annat fel. Det är ju ändå en uteslutningsdiagnos. Hur som helst så satt jag en natt någon timme på toaletten med diarré, som jag blivit så van vid. Men just den här gången var femte natten i rad och jag orkade inte mer. Så jag försökte finkamma internet efter hur vanligt det var att ha det så om nätterna. Det var inte vanligt alls. Det hade jag önskat att någon läkare hade kunnat klämma ur sig för flera år sen. Men ingen ifrågasatte varken att det alltid sker kl 4 på morgonen eller att det kunde bero på mina mediciner. För det visade sig att nattliga diarréer nästintill alltid beror på någon medicin. Och för 6 år sen ca påbörjade jag litiumbehandling. Något som skulle påpekats av vården när jag rabblade upp min medicinlista. Men så sitter jag där och börjar skriva till psykiatrin på 1177 kl kvart i 5 på morogonen. Dagen efter blir jag meddelad att litium orsakar ofta dessa problem, samt att jag ju borde ändra kosten. Så jag ber om att få kontakt med min läkare istället, som genast skriver ut ett licenspreparat, litiumkarbonat. Detta skulle vara mycket lindrigare för magen.
Jag är inte helt bra i magen idag heller, och nu har det gått ett halvår. Men jag behöver aldrig springa på toa mitt i natten, och när det väl är diarré så är det aldrig så akut eller så extremt smärtsamt som det varit så himla länge. Om någon känner igen sig, kolla upp era läkemedel! Man ska inte behöva springa på toa om nätterna, då vilar tarmarna. I alla fall om man inte har IBD. Jag har tydligen inte IBS, men jag har varit begränsad på grund av detta och missat massor i flera år helt i onödan. Jag har lärt mig att inte lita på vad en läkare säger, utan alltid dubbelkolla allt. Jag är tacksam över att jag kunnat få hjälp även om det visade sig att det inte var pga sjukdom utan istället läkemedel. Men jag lider med er alla som drabbats av en så fruktansvärd sjukdom, och jag hoppas verkligen att det snart kommer någon lindring som fungerar bättre än de som finns idag.
Så bra att du fått bukt på dina problem.
Många läkemedel har den effekten du beskriver så det är viktigt att läsa bipackssedeln.
Sen är min uppfattning att läkemedelslistan borde vara tillgänglig för de läkare man går till. Man borde iallafall få välja om den ska vara synlig för vården.
Man motionerar inte för att bli yngre utan för att bli äldre.
#1 Jo, så är det ju, att läkarna inte har tillgång till medicinlistan. Det var därför jag var så noga med att berätta vilka mediciner jag tog, som alltid. Sen var ju detta 6 år sen, det var inte lika viktigt för mig i den åldern att kontrollera fass, utan jag utgick bara från de biverkningarna psykiatrin berättade för mig då, och då var det ingen som nämnde just detta med diarré. Och sen efteråt har det inte heller funnits skäl att kontrollera biverkningar, eftersom jag då redan fått diagnos IBS trots att läkarna borde vetat bättre eftersom de nattliga diarréerna talade emot IBS och att de då samtidigt visste att jag tog litium. Säger då läkarna att det är IBS jag har i alla fall när de fått all information, då är det lätt att tro på det. Helt enkelt hade jag ingen anledning att misstänka medicinen. Men nu vet jag som sagt bättre och kommer framöver alltid vara misstänksam mot alla inom vården. Självklart har man största ansvaret för sin egen vård, även om jag kan tycka att det bör vara lika självklart att kunna lita på sina behandlande läkare. Men det glädjer mig i alla fall att detta kan få vara förbi nu! :-)
Konstigt det där med medicinlistan egentligen. Någon gång var det faktiskt en läkare på akuten som hade tillgång på något vis och där stod ett läkemedel med som jag inte tål, fattar inte hur han fick tag på det. Men det borde verkligen vara tillgängligt, som du säger!
Starta ny diskussion
